Han var super duktig och hade en "riktig" liten kniv att skära allt med.

Två små jack i fingret men inga tårar för det... (ännu mer tecken på att det inte är min unge, eftersom jag själv grät tre ggr under matlagningen)

Men allt blev fint skuret och smakat på, dom gurkorna som av någon anledning inte skulle delas kunde man ju trä på fingrarna, och tomaterna sög han ur innehållet på innan dom åkte ner i byttan.

Själva salladsbladen gick ju också utmärkt att snyta sig i.. ;)

Nu när jag tänker efter så är det nog min lilla knäppgök ändå ♥