I say no more



Det var allt jag orkade med för ikväll, som sagt jag vet inte om det är så bra att minnas alltid..
Nu ska jag sova, J sympati ligger här bredvid mig men jag kommer garanterat somna ändå, på tal om det måste jag ringa läkarn och få nya lugnande om det ska fortsätta så här..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0