Som ett brev på posten..

Så Vet jag ju att den kommer, vare sig jag vill det eller inte..
Det som har varit så mysigt och bra i flera dagar, nu också, men ändå så kom den helt utan förvarning..
Ångesten..

Det är enligt mig det värsta med borderline!
Ena stunden är allt tipp topp och sen ett rent helvete, utan anledning :(

Stackars J, han förstår inte heller och jag kan inte förklara.
Jag blev bara sänkt..

Jag gör nog allra bäst i att bara gå och lägga mig, sluta tänka och bara stänga av.
Men det är jävligt svårt med den här klumpen i halsen och stressen över att det Måste vara bra imorn för annars kommer jag bara förstöra för alla, som vanligt..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0