Fyyyy fan!

Det här är nog det värsta jag gjort i mitt liv, att försöka förklara för min kokkotant vad som hänt egentligen..
Det gick inge vidare kan jag säga, jag satt ihopkrupen i stolen, stirrade ner på mina hörlurar som jag frenetiskt pillade med medans jag grät och sa "venne" till typ allt..
Fick ju ut lagom mkt av det..

Hon tyckte dock att en inläggning var en dålig ide, just nu.
Eller dålig och dålig hon hoppas att vi kan lösa det utan att det ska bli så, jag förklarade dock läget och hon inser att det är inte långt ifrån nu..
Nått som vi upptäckte var ju att jag inte träffat nån psykolog/läkare sen april, förra året...

Så nu börjas det om, när han är tillbaka från semestern så blir det till att testa piller igen tills vi hittar nått bra.
Fram tills dess är det noa och vc som ska sköta mig och mina akutmediciner, det kommer ju sluta asbra, Not!
När jag försökte med det förra månaden så blev jag bara runtskickad i ett dygn innan dom konstaterade att det var första läkaren som skulle hjälpt mig ist för att skicka vidare = ingen hjälp alls till Kim utan bara massor med tärar i onödan..


Jag hoppas att dagen går att rädda, j ska försöka iaf så vi tar med oss lillskrutt och åker till grönalund!
Hoppas J pallar bara med tanke på hur snorpackad han var när han kom hem inatt..
Har man lovat så har man!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0