Jag har börjat göra min hemläxa som psykologen gav mig, att läsa på om diagnoserna som jag nu har fått.
Och jag tycker faktiskt tvärt emot Johanna som tyckte att jag skulle byta psykolog, han har rätt, jag känner igen mig i allt och uppfyller i princip alla kriterierna och har gjort det i många år.

Det är inte det att jag alltid är labil, speciellt inte när jag är med andra, men en stor del av tiden är jag faktiskt det vilket är jävligt jobbigt för J.
Det som psokologen också sa är ju att den enda kriterien jag inte har är att det syns eller märks när man träffar mig eller pratar med mig. Jag har lärt mig hur man ska vara i sociala sammanhang väldigt bra och kan dölja det Oerhört bra.
Mer om det kommer jag att ta i den låsta bloggen ;)

Men det som har sagt är iaf att jag ska få träffa en arbetsterapeut, få Dialektisk beteendeterapi (dbt) och ev en pa.
J kommer också få hjälp med hur han ska handskas med mig..